97. Trötthet
Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur ledsen jag är över att den inte uppdateras lika mycket längre, men jag börjar förstå mig själv. Man kan inte blogga om något nytt och viktigt varje dag tycker jag. Man samlar på sig och sen skriver allt! Så för en tid framåt så kommer det att vara såhär! =)
Var ska vi börja? Jo, vi börjar med att tacka för alla gratulationer. Tack så mycket!
Sedan i onsdags har jag haft en hög puls hela tiden och inte fått vila riktigt. Nu, när jag fick sova ut ordentligt så sov jag i 14 timmar. Det händer inte ofta ska ni veta!
Fredagskvällen hade jag bjudit över mina vänner till Mr. P-Bs hus för att "fira" mig och prata och umgås lite. Deras present var som pricken över i:et. 18 x 33 cl PEPSI MAX, en låda Fisherman Friends med Svartvinbär smak OCH EN HEL LÅDA GEISHA, 3 kg. Perfekt inför vintern. Några av oss gick hem och sov och de andra åkte ut!
Lördagen innebar träning inför julpjäsen i kyrkan. Med världens minsta roll som kommer in i slutet av teatern så förstod de min sena ankomst. !
Jag ville köpa en skjorta innan jag åkte hem, det slutade med en svartblå-rutig "flanell-skjorta". =)
Stressad som jag var så hade jag bara elva minuter på mig. Ostressad som jag är flöt allting på och... Kvällen skulle bjuda på en syriansk fest för ungdomar i Hallunda. De första tre timmarna var långa och tråkiga, men den sista timman var bland den roligaste timman jag haft inom "syrianskfesthistoria"... Det var jättekul!
Sen kom söndagen, somnade kvart i sex och vaknade halv tio för att åka till kyrkan. Efter kyrkan skulle jag jobba. Och efter jobbet, när jag kom hem så somnade jag direkt, vid nio. Har aldrig sovit så länge...
I fredags så hade en tjej uppdaterat på Facebook att hennes syster var med Mr. West i Stockholm. Man tog det med en nypa salt. Sen i lördags fick man höra att han var här igen, och då var det lite seriösare. Och på söndagen fick man höra att han var ute och shoppat. Så det kunde inte vara lögn. Man kände sig lite maktlös tycker jag! Sen idag läste jag på Aftonbladet att han var här.
Angående Mr. West. I lördags på festen träffade jag Mr. Boyacioglu, en underbar poet, en "skådespelare" (har bara sett honom som Hermes Saliba (killen med röda badbyxor) i Lilla Al-Fadji) och en skön människa. Jag pratade lite med honom och frågade lite om han släppt någon bok den senaste tiden, då svarade han: Ja, det kom ut en bok i våras, Det är inte hennes fel att jag skriver sämre. Det fick mig att tänka på Mr. West. Kanske är han Sveriges svar på Mr. West. Känsligt.
Nu ska jag ta det lite lugnt. Fixa te och äta lite frukt. Senare idag ska jag förhoppningsvis träffa mina två tjejkusiner, Miss. Safar och Miss. Safar... Haha! =)
Jag hittade bara det här klippet på spanska. Jag kommer aldrig förstår varför Michael Jackson är tecknad såhär... Iallfall, han lär Homer göra moonwalk.
Var ska vi börja? Jo, vi börjar med att tacka för alla gratulationer. Tack så mycket!
Sedan i onsdags har jag haft en hög puls hela tiden och inte fått vila riktigt. Nu, när jag fick sova ut ordentligt så sov jag i 14 timmar. Det händer inte ofta ska ni veta!
Fredagskvällen hade jag bjudit över mina vänner till Mr. P-Bs hus för att "fira" mig och prata och umgås lite. Deras present var som pricken över i:et. 18 x 33 cl PEPSI MAX, en låda Fisherman Friends med Svartvinbär smak OCH EN HEL LÅDA GEISHA, 3 kg. Perfekt inför vintern. Några av oss gick hem och sov och de andra åkte ut!
Lördagen innebar träning inför julpjäsen i kyrkan. Med världens minsta roll som kommer in i slutet av teatern så förstod de min sena ankomst. !
Jag ville köpa en skjorta innan jag åkte hem, det slutade med en svartblå-rutig "flanell-skjorta". =)
Stressad som jag var så hade jag bara elva minuter på mig. Ostressad som jag är flöt allting på och... Kvällen skulle bjuda på en syriansk fest för ungdomar i Hallunda. De första tre timmarna var långa och tråkiga, men den sista timman var bland den roligaste timman jag haft inom "syrianskfesthistoria"... Det var jättekul!
Sen kom söndagen, somnade kvart i sex och vaknade halv tio för att åka till kyrkan. Efter kyrkan skulle jag jobba. Och efter jobbet, när jag kom hem så somnade jag direkt, vid nio. Har aldrig sovit så länge...
I fredags så hade en tjej uppdaterat på Facebook att hennes syster var med Mr. West i Stockholm. Man tog det med en nypa salt. Sen i lördags fick man höra att han var här igen, och då var det lite seriösare. Och på söndagen fick man höra att han var ute och shoppat. Så det kunde inte vara lögn. Man kände sig lite maktlös tycker jag! Sen idag läste jag på Aftonbladet att han var här.
Angående Mr. West. I lördags på festen träffade jag Mr. Boyacioglu, en underbar poet, en "skådespelare" (har bara sett honom som Hermes Saliba (killen med röda badbyxor) i Lilla Al-Fadji) och en skön människa. Jag pratade lite med honom och frågade lite om han släppt någon bok den senaste tiden, då svarade han: Ja, det kom ut en bok i våras, Det är inte hennes fel att jag skriver sämre. Det fick mig att tänka på Mr. West. Kanske är han Sveriges svar på Mr. West. Känsligt.
Nu ska jag ta det lite lugnt. Fixa te och äta lite frukt. Senare idag ska jag förhoppningsvis träffa mina två tjejkusiner, Miss. Safar och Miss. Safar... Haha! =)
Jag hittade bara det här klippet på spanska. Jag kommer aldrig förstår varför Michael Jackson är tecknad såhär... Iallfall, han lär Homer göra moonwalk.
96. Födelsedag
Ibland när jag tänker på det gamla, det förflutna så inser jag vad livet varit gott mot mig. Att ha bott i Italien, att kunna få träffa sina släktingar lite då och då, att ha arbetat och mycket mer men framförallt att ha sett Kanye West live. Det var i somras vi var i London. O nu när jag ser klippen från den gången och andra av hans live-uppträdanden, så wow! Ingen är som honom!
Allting har varit i sin ordning, vilket kan vara skönt ibland.
I torsdags när jag var på en föreläsning i kyrkan så var ämnet Talet. Mycket intressant föreläsning där man fick några tankeställare! =)
Mr. Elfström är här från Gävle, så idag ska jag umgås med han! =)...
Munken som sålde sin Ferrari? Det är en bok några har tipsat mig om, att den kan slå Alkemisten. Svårt att tro det men jag ska läsa den snart! Till och med Paulo Coelho har berömt den! =)
Så, till rubriken. Födelsedag? Jag har aldrig varit en stor fantast av födelsedagar, speciellt min. Jag tycker att man inte borde uppmärksammas en "speciell" dag. Vi borde uppskatta varandra varje dag (jag är dålig på det). Men allt jag vill säga att jag inte förstår att ens födelsedag betyder så mycket, 18 år okej, 20 år också okej men sen får det vänta tills man fyller trettio tycker jag (23 år är också okej). Jag tycker att man ska leva varje dag som att det vore ens födelsedag, haha nej men ni förstår!
Ni lär ju inte märka något men jag kommer att stänga av mitt FB-konto tills tisdag för att vila i hjärnan lite och slippa alla gratulationsönskningar. Tills vidare, njut av det ni har! =)
Ni lär ju inte märka något men jag kommer att stänga av mitt FB-konto tills tisdag för att vila i hjärnan lite och slippa alla gratulationsönskningar. Tills vidare, njut av det ni har! =)
95. Idag
Idag! Inatt så fick jag ingen sömn, ingen sömn alls. Jag hade världens största behov av socker. Så efter en kanna blandsaft och några Marianne-karameller från Finlandsbåten så somnade jag till slut, vid halv fyra. Efter fem timmars sömn så vaknar jag och åker till sjukhuset med pappa för en ögonkontroll för hans del. Efter så åkte vi till Rinkeby, till min farbror och pratade lite med honom. =). Sen kom jag hem, läste nyheterna om en kvinna som fick sina ögon förstörda av en operation. Ojdå...
Idag! Jag insåg att det var längesen jag umgicks med mina föräldrar. Jag kan säga att det är lika kul varje gång, speciellt med pappa. Han lär mig nya ord och han lär mig nya saker. Jag lär honom andra saker som finns i det svenska samhället. Ibland känns hans liv begränsat till några saker så det är alltid roligt att ta honom till nya platser.
Angående mig och sjukhusen så har jag två tider. Infektionsavdelningen på KS och Magnetröntgen på KS också. Det kommer att gå bra.
Det här är inget påhopp mot Rinkeby men idag när jag steg av vid tunnelbanestationen så såg jag kvinnor. En, två, tre, sju, åtta... femtio. Jag räknade till ungefär femtio kvinnor. Trettiofem av dem bar slöja/burkha och det kändes konstigt. Av synen jag hade kvar från synen i Damascus kände jag som att jag var utomlands. Det kändes konstigt.
Angående utlandet så saknar jag Italien väldigt mycket! Vilken bra tid jag hade där, allting var perfekt, allting rullade. Innan jag åkte iväg var jag rädd att jag skulle vara ensam och inte ha kul. Nu inser jag vad jag saknar... Det jag saknar mycket av är människorna som inte verkar ha ordet OTREVLIG i sitt ordförråd. Juste, med maten varje gång så drack man ett glas rött vin. Jag hällde vatten i min för annars var det för starkt för mig, för jobbigt att dricka. Paolo blev lika sur varje gång och sa till mig att det blir som saft. Jag svarade med att jag gillar saft!
På grund av de gamla känslorna som jag har läser jag italienska nyheter (förstår mycket), och jag läste om en mozzarellabar. Jag gillar ost ganska mycket och i lördags när jag var ute med vännerna och åt så frågade jag dem efter en ostbricka. De hade ingen, ingen känsla alls. Det var Vapiano också... + att deras Tiramisú var slut, ett stort minus.
Ta en bit päron med en bit vanlig ost. Två världar som krockar med en god explosion. Det är jättegott!
Idag! Jag insåg att det var längesen jag umgicks med mina föräldrar. Jag kan säga att det är lika kul varje gång, speciellt med pappa. Han lär mig nya ord och han lär mig nya saker. Jag lär honom andra saker som finns i det svenska samhället. Ibland känns hans liv begränsat till några saker så det är alltid roligt att ta honom till nya platser.
Angående mig och sjukhusen så har jag två tider. Infektionsavdelningen på KS och Magnetröntgen på KS också. Det kommer att gå bra.
Det här är inget påhopp mot Rinkeby men idag när jag steg av vid tunnelbanestationen så såg jag kvinnor. En, två, tre, sju, åtta... femtio. Jag räknade till ungefär femtio kvinnor. Trettiofem av dem bar slöja/burkha och det kändes konstigt. Av synen jag hade kvar från synen i Damascus kände jag som att jag var utomlands. Det kändes konstigt.
Angående utlandet så saknar jag Italien väldigt mycket! Vilken bra tid jag hade där, allting var perfekt, allting rullade. Innan jag åkte iväg var jag rädd att jag skulle vara ensam och inte ha kul. Nu inser jag vad jag saknar... Det jag saknar mycket av är människorna som inte verkar ha ordet OTREVLIG i sitt ordförråd. Juste, med maten varje gång så drack man ett glas rött vin. Jag hällde vatten i min för annars var det för starkt för mig, för jobbigt att dricka. Paolo blev lika sur varje gång och sa till mig att det blir som saft. Jag svarade med att jag gillar saft!
På grund av de gamla känslorna som jag har läser jag italienska nyheter (förstår mycket), och jag läste om en mozzarellabar. Jag gillar ost ganska mycket och i lördags när jag var ute med vännerna och åt så frågade jag dem efter en ostbricka. De hade ingen, ingen känsla alls. Det var Vapiano också... + att deras Tiramisú var slut, ett stort minus.
Ta en bit päron med en bit vanlig ost. Två världar som krockar med en god explosion. Det är jättegott!
94. Robocop
Haha, konstigt namn men jag gillar det. För ett tag sedan såg jag på tatueringsprogrammet Miami Ink, en person tjej eller kille, kommer inte ihåg. Personen hade tatuerat in en robot på armen eller ryggen. Motivationen var att personen hade växt upp med föräldrar som alltid jobbade, han tyckte att de var som robotar som arbetade hela tiden med sina jobb och aldrig hade tid att uppfylla sina drömmar. Tankeställare!
Angående drömmar. Det är skönt att drömma. Jag dagdrömmer oftare än vad jag drömmer. Det är roligt!
Allting i livet flyter på. Träffade Mr. Haddad och Mr. Rojas-Flores. Två goda vänner jag inte träffat på länge känns det som. Mr. Kerstghar kvar nu, men han ringer aldrig.
Juste, mina två vänner andra sidan Atalanta (Atlanten) saknas. Mr. Ponce-Bonazzi den yngre och Mr. Pahlevan. Mr. Pahlevan är min antagonist som på något konstigt sätt började heja på Inter.
Idag när jag åkte tåg till jobbet träffade jag Miss. Krook. Hon är min tågluffarkompis. Jag fick frågan om jag gillar Michael Jackson mer än Kanye West. Och som jag sa förut så är svaret JA. MJ hade hela mig medan Kanye bara här mitt hjärta, min hjärna och mina öron. MJ fick mig att vinna en massa danstävlingar när jag var liten och det var discon i skolans matsal. Kanye West har inte fått mig att vinna någon danstävling, men han har fått mig att våga, och att tänka lite mer på lite annat ibland.
Till exempel så älskar jag när artister pratar under sina låtar. Jag vet ingen annan artist som gör det lika bra som Kanye West.
Här framför han Robocop. Jämför live-klippet med originalet så förstår ni nog.
93. 1-1... ?
Wow! Det är en känsla jag kommer att ha länge! Jag har sett fyra Milan-matcher, tre på San Siro och en i Florens mot Fiorentina. Varje gång man kommer in i San Siro tappar man andan, man blir lika chockad varje gång, man blir lika förstummad varje gång. Vilken resa! Allting gick enligt planerna och vi hann med att spendera tiden i Milano City också, vilket var skönt. Vi drack vin, åt vedugnspizza, besökte butiker, såg en konstutställning på gatan, såg en av världens vackraste byggnader (Il Duomo, enligt mig). Den här resan innehöll allt. Allt var smort, det flöt på. Vi fick matchbiljetterna, AC Milan - Real Madrid stod det på dem. Vilken grej. Själva matchen var också bra och det var ett känsligt ögonblick att se Kaká i en annan tröja. 1-1 ?. Matchen slutade så, och resultatet tog min lust. Jag hade inte lust att göra någonting längre. Vi skippade nattklubben och gick och åt på McDonalds. Jag hade fantiserat om McFeast'en ett bra tag, men de var ju slut. Sen fick vi smaka på kyla när vi väntade på bussen 3 timmar, haha! Väl hemma kan jag bara säga att resan var underbar! Fler sådana i framtiden!
Saker och ting börjar hända nu och jag är väldigt glad för deras skull. Trots att det är en krokig väg så kommer det att hända nu. !
Efter mitt samtal till KS så har jag nu fått en tid för en MR-röntgen. Den 9 december 13.40.
Juste, imorgon kommer jag att se Michael Jackson This Is It-filmen igen. Ser fram emot det!
Längesedan jag skrev en dikt. Men det kommer, I promise.
I helgen vet jag inte vad som händer än, men jag är bjuden på middag. Söndag är det kyrkan och sedan jobb som gäller! =). Det är lite jobbigt. Mitt motto är att människan inte ska behöva jobba på söndagar, men vad ska man göra?
Saker och ting börjar hända nu och jag är väldigt glad för deras skull. Trots att det är en krokig väg så kommer det att hända nu. !
Efter mitt samtal till KS så har jag nu fått en tid för en MR-röntgen. Den 9 december 13.40.
Juste, imorgon kommer jag att se Michael Jackson This Is It-filmen igen. Ser fram emot det!
Längesedan jag skrev en dikt. Men det kommer, I promise.
I helgen vet jag inte vad som händer än, men jag är bjuden på middag. Söndag är det kyrkan och sedan jobb som gäller! =). Det är lite jobbigt. Mitt motto är att människan inte ska behöva jobba på söndagar, men vad ska man göra?
Det var 4 år sedan jag såg AC Milan första gången i Florens. Fiorentina - Milan
Det var 2 år sedan jag såg min första CL-match. Milan - Benfica.
Det var 2 år sedan jag nästan höll på att dö.
Vi ses i San Siro 2011. =)
92. Allt den senaste tiden
Jag har ännu en gång inte uppdaterat på länge och det är svårt. Jag har sett MJ filmen, This Is it. Vilken människa han var. Han var större än vad han var. Det är svårt att beskriva. I natt åker jag till Milano också för att se AC Milan - Real Madrid, också det är en wow-känsla.
Jag har sett rossoneri förut och det kommer betyda mycket att få se dem igen. Slår vi Real Madrid också? Haha, drömscenario!
Jag har sett rossoneri förut och det kommer betyda mycket att få se dem igen. Slår vi Real Madrid också? Haha, drömscenario!
Jobbigt att se honom i en annan tröja...
Det här klippet är gammalt men jag såg det på TV nyligen. Jag tycker att han är bra och härlig.
Han påminner mig mycket om en människa!
Be för mig, min Milano-resa och för att mitt lag vinner! =)
Be för mig, min Milano-resa och för att mitt lag vinner! =)
