94. Robocop
Haha, konstigt namn men jag gillar det. För ett tag sedan såg jag på tatueringsprogrammet Miami Ink, en person tjej eller kille, kommer inte ihåg. Personen hade tatuerat in en robot på armen eller ryggen. Motivationen var att personen hade växt upp med föräldrar som alltid jobbade, han tyckte att de var som robotar som arbetade hela tiden med sina jobb och aldrig hade tid att uppfylla sina drömmar. Tankeställare!
Angående drömmar. Det är skönt att drömma. Jag dagdrömmer oftare än vad jag drömmer. Det är roligt!
Allting i livet flyter på. Träffade Mr. Haddad och Mr. Rojas-Flores. Två goda vänner jag inte träffat på länge känns det som. Mr. Kerstghar kvar nu, men han ringer aldrig.
Juste, mina två vänner andra sidan Atalanta (Atlanten) saknas. Mr. Ponce-Bonazzi den yngre och Mr. Pahlevan. Mr. Pahlevan är min antagonist som på något konstigt sätt började heja på Inter.
Idag när jag åkte tåg till jobbet träffade jag Miss. Krook. Hon är min tågluffarkompis. Jag fick frågan om jag gillar Michael Jackson mer än Kanye West. Och som jag sa förut så är svaret JA. MJ hade hela mig medan Kanye bara här mitt hjärta, min hjärna och mina öron. MJ fick mig att vinna en massa danstävlingar när jag var liten och det var discon i skolans matsal. Kanye West har inte fått mig att vinna någon danstävling, men han har fått mig att våga, och att tänka lite mer på lite annat ibland.
Till exempel så älskar jag när artister pratar under sina låtar. Jag vet ingen annan artist som gör det lika bra som Kanye West.
Här framför han Robocop. Jämför live-klippet med originalet så förstår ni nog.
Kommentarer
Trackback
