97. Trötthet

Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur ledsen jag är över att den inte uppdateras lika mycket längre, men jag börjar förstå mig själv. Man kan inte blogga om något nytt och viktigt varje dag tycker jag. Man samlar på sig och sen skriver allt! Så för en tid framåt så kommer det att vara såhär! =)
Var ska vi börja? Jo, vi börjar med att tacka för alla gratulationer. Tack så mycket!
Sedan i onsdags har jag haft en hög puls hela tiden och inte fått vila riktigt. Nu, när jag fick sova ut ordentligt så sov jag i 14 timmar. Det händer inte ofta ska ni veta! 
Fredagskvällen hade jag bjudit över mina vänner till Mr. P-Bs hus för att "fira" mig och prata och umgås lite. Deras present var som pricken över i:et. 18 x 33 cl PEPSI MAX, en låda Fisherman Friends med Svartvinbär smak OCH EN HEL LÅDA GEISHA, 3 kg. Perfekt inför vintern. Några av oss gick hem och sov och de andra åkte ut! 
Lördagen innebar träning inför julpjäsen i kyrkan. Med världens minsta roll som kommer in i slutet av teatern så förstod de min sena ankomst. !
Jag ville köpa en skjorta innan jag åkte hem, det slutade med en svartblå-rutig "flanell-skjorta". =)
Stressad som jag var så hade jag bara elva minuter på mig. Ostressad som jag är flöt allting på och... Kvällen skulle bjuda på en syriansk fest för ungdomar i Hallunda. De första tre timmarna var långa och tråkiga, men den sista timman var bland den roligaste timman jag haft inom "syrianskfesthistoria"... Det var jättekul!
Sen kom söndagen, somnade kvart i sex och vaknade halv tio för att åka till kyrkan. Efter kyrkan skulle jag jobba. Och efter jobbet, när jag kom hem så somnade jag direkt, vid nio. Har aldrig sovit så länge...
I fredags så hade en tjej uppdaterat på Facebook att hennes syster var med Mr. West i Stockholm. Man tog det med en nypa salt. Sen i lördags fick man höra att han var här igen, och då var det lite seriösare. Och på söndagen fick man höra att han var ute och shoppat. Så det kunde inte vara lögn. Man kände sig lite maktlös tycker jag! Sen idag läste jag på Aftonbladet att han var här.
Angående Mr. West. I lördags på festen träffade jag Mr. Boyacioglu, en underbar poet, en "skådespelare" (har bara sett honom som Hermes Saliba (killen med röda badbyxor) i Lilla Al-Fadji) och en skön människa. Jag pratade lite med honom och frågade lite om han släppt någon bok den senaste tiden, då svarade han: Ja, det kom ut en bok i våras, Det är inte hennes fel att jag skriver sämre. Det fick mig att tänka på Mr. West. Kanske är han Sveriges svar på Mr. West. Känsligt.

Nu ska jag ta det lite lugnt. Fixa te och äta lite frukt. Senare idag ska jag förhoppningsvis träffa mina två tjejkusiner, Miss. Safar och Miss. Safar... Haha! =)
Jag hittade bara det här klippet på spanska. Jag kommer aldrig förstår varför Michael Jackson är tecknad såhär... Iallfall, han lär Homer göra moonwalk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0