83. Svensk fotboll

Wow, många av er vet att jag varit på semester men att jag nu är tillbaka! Det är skönt!
Helgen som var spenderade man i Västerås, en kompis fyllde år. 
Väl på söndagen hände det en stor grej men jag missade den eftersom jag inte var hemma. ='(...
Nu kommer vi till ämnet: Svensk fotboll.
Jag har aldrig tyckt om Allsvenskan och den kärlekslösa fotboll som spelas här. Atmosfären som finns på olika fotbollsstadion här i landet verkade värdelös för ett tag sen. Men idag när man slår på TV:n och tittar på nyheterna och ser vad de olika "huliganerna" gör under fotbollsmatchen, ja, det blev droppen. Jag är ett stort fan av Italiensk fotboll och AC Milan. Jag ska inte påstå att detta inte händer i Italien, nej, men det händer inte lika ofta. Under min tio-åriga relation till ACM har jag bara sett huliganerna agera en gång, och det var motståndarlagets. När det kastade en bengal på ACM:s målvakt, Nelson Dida under derbyt säsongen 05/06. 
Men idag så har jag gett upp hoppet om svensk fotboll. Ett tag trodde man att spelkvalitéen skulle höja sig, men istället har allting sänkt sig tycker jag.
Idag kom jag på att ALLTING har en baktanke. Allting. Man kan inte få NÅGOT från INGENTING. Det är inte logiskt. Drömmar, hallucinationer, frågor, tankar och mycket annat. Allting har en baktanke. 
Jag fick några sms igår. De frågade ifall jag såg vad Kanye West hade gjort under natten. Att han hade tagit micken från en okänd 19-åring och sagt att Beyonce borde ha vunnit. Egentligen kan man inte försvara honom. Det som pågår i hans hjärna pågår i hans hjärna och det kanske var så han ville uttrycka sig.

Kanye West - Hey Mama

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0