81. School Spirit

Är hemma nu. Min resa har varit toppen och obeskrivlig ibland. Jag kommer att åka dit igen men jag kommer aldrig att ställa lika höga förväntningar då jag vet att denna resa är svår att slå. Jag såg allt jag ville se. Motsvarigheten till Gamla Stan fast i Damascus, världens äldsta handelsplats Souk Il Hamade, Johannes Döparens grav, den gamla presidentens grav, min släkt, Der Mar Afram Il Syriani, Der Seydnaya och mycket mer.
Den här resan gav min hjärna många frågor, nästan lite för många.
Och nu har jag ingen tid att besvara dem för mig själv, eller att ta itu med dem. Min hjärna och mitt hjärta arbetar inte ihop just nu. Och mitt i allt slängs jag in i skolan. Japp, ni läste rätt.
Efter några samtal idag bad hon mig att dyka upp redan imorgon och känna av hur det känns och sedan välja hur jag vill göra. Det lät bra så imorgon ska jag på min första föreläsning, kl 12-15. 
Etnologi A heter kursen...
Min bror Sanho kom hem för ett tag sedan. Han har velat att jag skulle börja skolan under en lång tid men jag har alltid skjutit upp det. När han kom hem idag sa jag att jag hade glada nyheter. En konversation mellan oss två:
Me: Jag har glada nyheter till dig!
Sanho: Vad vad!?
Me: Jag ska börja skolan imorgon!
Sanho: Vad ska du ha för kläder imorgon?
Ni kan ju förstå min reaktion. Den var oslagbar! =)
Jag skrattade de tio kommande minuterna...

80. TFA

Det har kommer att vara sista gangen jag skriver under min resa. Man har inte sa mycket lust nar det finns annat att gora. Sedan min senaste resa, nar jag kom hem fran Damascus sa har sjukdomarna drabbat mig, en efter en. Jag ar pa battringsvagen tror jag.

Min totala uppfattning om resan ar WOW. Jag hade skjutit upp mina egna forvantningar och alla har infriats. Det ar konstigt, att ens hogsta forvantningar kan infrias, allihopa. Jag har upplevt alla jag har behovt uppleva.

Visst, jag fick inte aka till Turkiet och aterse min gamla hemby men det gor inget, jag har en plan.


Idag fick jag aven prata med mina syskon hemma i Sverige och man kan konstatera att jag ar saknad.

Under samtalet sa jag detta till min storebror Simon:

"Jag har fatt uppleva allt de far uppleva under deras livstid pa en manad"


Bilder kommer att komma upp pa Facebook. Mojligtvis innan jag lamnar landet. Albumet kommer att heta:
Family Business


Jag vill tacka alla for mojligheten till denna resa. Den kommer att vara svarslagen. Sarskilt tack till min mamma och pappa som forevigt finns i mitt hjarta.


79. Damascus and Turkey (Update)

Inte manga dagar kvar i (paradiset). Ville gora citat-tecken men hittade dem inte.

Damascus: Wow! Den har gangen bodde jag i Damascus. Vi bodde i D. M. Aphram Il Syriani. Den har platsen ar ortodoxas svar till Vatikanstaten i Rom, sa ni kan ju tanka er hur man kande sig. Jag var dar med Scouterna fran Q som var dar pa ett internationellt mote. Jag fick aven traffa Patriarken, och det var ett storre ogonblick an vad jag trodde.

Jag traffade aven pa nagra svenska kamrater som var dar for att lara sig khtobonoyo. Harlig kansla!

Sen pa lordagen sa hade vi tio timmar pa oss att se Damascus, och man kan saga att jag har nu hunnit se hela Damascus. =D

Turkey: Om Gud vill sa kommer jag att pa sondag fa aka till Turkiet och M. Gabriel och sedan fa besoka min gamla by, Ain Wardo. Chansen att aka har nu okat eftersom vi kommer att aka med en grupp som heter Gorishma. Jag vet inte vad det innebar eller vad de gor men mamma berattade att vi akte med dem for 20 ar sedan, nar vi skulle fly till Sverige! 


=)

Det ser inte ut som att jag far aka till Turkiet och aterse min pappas och farfars gamla by, Ain Wardo. Det ar en katastrof tankte jag forst men sen tankte jag pa vad jag har fatt se och fatt uppleva, och da kan jag inte klaga. Visst, det ar synd att jag inte far aka dit, men men, jag har sett sa mycket annat.

Nu nar det inte blir nagot Turkey for min del sa har jag fatt ett erbjudande att aka till Halab (Aleppo) i 3 dagar. Jag vill inte spendera mina 11 sista dagar i Q men jag vill inte aka bort heller. Only Turkey skulle fa mig att aka bort igen. Jag maste vila lite!

78. Lebeidi

Oj oj oj oj oj! Folk fragar mig om vilket land jag skulle valja fore, Sverige eller Syrien och jag svarar Syrien 78 % av alla ganger. Och det stammer. Det enda man kan klaga pa ar gatorna och smutsen.

Gatorna: Det finns inte en enda rak centimeter i Qamishli. Gatorna som man gick pa igar ser inte likadana ut idag. Att ga utanfor dorren ar ett projekt. Men jag hade VG i Projektledning i skolan, sa jag vet hur det fungerar.

Smutsen: Under min vistelse i mitt hemland har jag upplevt manga kontraster, mellan de rika och fattiga, de rena och de smutsiga. Wow sager jag bara.

Resa: Igar kom jag tillbaka fran min resa. Nar jag aker till Syrien kan jag inte bara vara i Q, man far ont i huvudet, varmen och man maste ta en paus fran sina slaktingar. Nu akte jag pa semester i 2 1\2 vecka. Det borjade med Meshta Il Halou dar jag spenderade semestern med mina tva farbroder och deras familjer. Sen akte jag vidare till Homs for att spendera mina dagar dar. Sen akte jag till Damaskus, varldens aldsta huvudstad, och sedan kom Il Kishaf (scouterna) och jag akte pa lager med dem. Redan forsta dagen blev jag en accepterad Malfono och barnen alskade mig. Jag har bara fatt goda uppfattningar om alla och det har varit underbar tid. Vi bodde i en kyrka som heter D. M. Georgios, tror jag. Kyrkan lag i Mashta Azar.

Damaskus: Jag kommer att aka dit imorgon igen for att sitta pa olika moten med Kishaf. Jag kommer att bo i en kyrka som heter D. M. Saydnaya.

Tag: Pa hemvagen fran lagret fick jag antligen aka tag i det har underbara landet. Men det var inget extra, det var samre an vad jag trodde men det var en rolig upplevelse. Pa taget ville jag ha nagot att dricka. Jag gick fram och tillbaks i taget nar Malfono Rami till slut fragade:

R: Vad gor du?
Jag: Jag vill ha nagot att dricka och nagot att tugga pa. Allt jag ser pa det har taget ar stolar och en vagn jag inte fick komma in i.
R: Det ar ett kasino.
Jag: Har de ett kasino pa taget? Men ingen restaurang?
R: Det ar sa har.

Jag kan fortfarande inte sluta tanka pa det.

Turkiet: Det ser ut att bli en Turkiet-resa for mig. Underbart? Ja, eftersom jag till 99 % kommer att fa besoka min farfars gamla hemby Ain Wardo.

Patriotism: Jag kommer fortfarande ihag nar jag sag TV-bilderna pa en fallande Saddam-staty efter Irak-kriget, ett tecken pa Amerikanernas seger. Jag tankte att det ar bara en diktator som tycker om sig sjalv sa mycket. Men nej, har i min hemstad har 67 % av alla hem\bilar\affarer med mera antingen en eller flera bilder pa den nuvarande presidenten, eller hans dode far. Ha!

Facebook: Forut sag jag pa nyheterna att den kinesiska regeringen hade sparrat\censurerat av delar av Google, fanigt tyckte jag. Nu nar jag kom hit sa har tydligen den syrianska regeringen sparrat av Youtube och Facebook. Men jag har lart mig vad man ska fraga efter nar man kommer till ett Internetcafe...

Religion:
Aldrig under min livstid har jag fatt sa klara bilder av vad religionen ar for manniskor. Det ar skont att ga pa gatorna har och se kristna symboler, det ger en viss trygghet. Jag ar ju i ett frammande land

Yttrandefrihet: Ni vet, nar jag akte tag sa laste de varan vagn for att frammande inte skulle komma in i vagnen, helt sjukt. Lang historia!

Q: Med Q menar jag min hemstad. Min hemstad ar varmast eller bland de varmaste i det har landet. Och det markte jag nar jag akte taget. Ingen AC eller nagot annat. Fran att vara ett kallt och ruskigt tag till att vara glodhett. Man kunde inte vara i det langre. Det varade bara i tva timmar.

Jag har spenderat en tid har men jag vill ha mer. Det finns saker jag vill gora men min bror och min mamma later inte mig, che cosa faccio?......

Inlagg 78 heter Lebeidi som betyder Mitt Hjarta pa syrianska, for det ar vad det har landet ar for mig, lebeidi.

77. One

Haha! Jag ar i Syrien nu och det ar inte mycket jag kan klaga pa. Allting har gatt bra och den har resan motsvarar mina forvantningar, vilket ar tur for de var valdigt hoga.

I borjan av Augusti sa lamnar jag min hemstad Qamishli i 3 veckor for att aka och halsa pa min farbror vid kusten. Och sedan aka till Marmarita med il kishaf och vara malfono for 9 dagar.

Manga har kommit for att se mig (som om jag vore ett djur fran Skansen), men det ar inte varje dag jag ar har. Och det ar inte varje dag en manniska genomgar det jag gjorde. Sa de ar nog glada att se mig!

Ja, som ni forstar sa ar det underbart har och det ar inte nagot jag kan klaga pa!

Maste bara saga att jag blir sjalv glad nar jag ser mina slaktingar, speciellt min brors tre barn och hans dotter Souad, som ar dopt efter min mamma!

Ciao ciao! =)

76. Syrien / 42 dagar

Haha! Sedan jag fick beskedet (efter min andra operation) att jag skulle åka till Syrien den här sommaren, har mitt hjärta haft ett leende. Det känns som att jag har haft ett problemfritt liv sedan dess. Jag har njutit av varenda stund sedan dess. I det här inlägget kommer jag att presentera mina känslor och tankar för er...

Augusti: Av alla har jag fått höra att jag kommer att åka under den varmaste tiden på året, Augusti-månad. Jag kommer inte att kunna gå ut förrän sju-åtta på kvällen, då det är för varmt under dagen. 

Känslor: Som sagt, de är endast positiva. Senast jag gjorde en liknande resa var Italien 07, och nu är det dags igen. Sedan December 07 har jag varit utomlands i tio dagar sammanlagt. Och det är inte bra för mitt hjärta. Jag behöver den här resan. Jag måste få komma bort från mina vänner, mina släktingar, min familj och ni andra. Jag måste få komma bort, så att den här "övervakningen" släpper ett tag, eller tas över från andra. Japp, det är så jag känner mig nu för tiden, "övervakad". Men det är så. Och folk frågar mig varför jag är paranoid? Haha...

Dagbok: Haha, ni läste rätt. Jag funderar på att ha en dagbok under min resa så att ni får en inblick i hur jag lever där. Vi får se hur det blir med det.

Mat: Mitt största problem därborta. En stor passion jag har är mat och trots att jag är väldigt kräsen så lyckades jag gå upp 10 kg förra gången. Det får absolut inte hända igen. Förra gången var det från 75 kg till 85 kg.... 92 kg till 102 kg? Ha aha haha...

Böcker: Just nu håller jag på med ett experiment som ska testa min hjärna. Så jag läser inte något just nu. Men jag ska ta med Alkemisten. En bok jag aldrig tröttnar på. Den andra boken har jag där.

Foton: Som ni/jag vet så har jag inget emot kameror men jag gillar inte att ta foton. Jag kommer att ha med mig en kamera men vi får se hur aktiv den är. Jag hoppas att den är aktiv, det är ju minnen för livet.

Minnen: Jag har bara positiva minnen därifrån, konstigt nog. Många andra ungdomar tycker inte om Syrien, men jag har flera anledningar att tycka om det. Min bror är en malfono (ledare) för scoutkåren som tillhör kyrkan. Och vart annat år så åker de på ett mochaiam (12dagars-läger) runtom i Syrien. Förra gången jag var där så åkte vi på ett sådant och det är dags igen.

Turkiet: Återigen ska jag åka på ett 4dagars-läger med kishaf (scouterna) till Turkiet och ett heligt kloster som ligger i Turabdin. Eftersom jag är född i Syrien men inte har något medborgarskap längre är det krångligare och vi har ansökt om tillstånd om att få åka dit, men det kanske kommer när jag är där.

Qamishli: En av städerna i mitt hjärta. Information från Wikipedia. "Kamishly är en stad i nordöstra Syrien, vid gränsen till Turkiet och Turabdin, med cirka 90 000 invånare. Staden ligger i provinsen Gazira. Invånarna är främst kurder och assyrier/syrianer, med inslag av armenier och araber. Kamishly byggdes 1926 som en järnvägsstation på vägen till Tartous. Idag är majoriteten kurder, då många assyrier/syrianer emigrerat till Europa, främst Tyskland och Sverige. Kamishly är en varm stad; temperaturen varierar mellan 35 och 50 grader Celsius. Staden ligger ca 100 kilometer från al-Hassake.". De skriver Kamishly men jag skriver Qamishli, skönare att skriva. 

Information om Syrien: Syrien har 19 miljoner invånare. Det officiella språket är arabiska men jag kan prata både arabiska och syrianska. Mina föräldrar kan även kurdiska för att det är en stad med många kurder, sen deras tid. Huvudstaden heter Damaskus och är världens äldsta huvudstad med 4000 år gammal historia. Våran president heter Bashar Al-Assad som tog över från sin far vid dennes död. Självständigthet från fransmännen fick vi 1944 och erkända blev man 1947. Den största sjön heter Himssjön och den längsta floden heter Eufrat som många borde känna till.

Bilder:

 
Flaggan!

 
Välkommen till min födelsestad...

Kyrkan i min by, Ein Wardo (Blommans öga) 


Kyrkan jag döptes i!


Marknad...

Karta över Syrien:


Man kan se min hemstad vid den nordöstra delen. Vi kommer att landa i Aleppo (Halab) och sedan sitta i en buss i 6-7 timmar. Förra året köpte min familj ett hus vid kusten. Lång resa. 

Det här är låten som jag brukar sjunga för min mamma varje kväll innan jag går och lägger mig. Den handlar om hur han skulle kunna offra hela sin värld för henne.

Jan Karat - Mdalalty


75. Sorry

... att jag inte uppdaterat på länge nu men det pågår jättemycket i min hjärna nu.

Som ni vet, vid den här tiden näste vecka, sono nella terra natale. Jag kommer att vara i mitt hemland, min hemstad, mitt hem. Den här resan går inte att beskriva så enkelt men. Jag har bara positiva tankar om det. Några av er vet att jag har en stor familj och en av mina bröder har valt att stanna där och tycker inte om Sverige. Våran familj har dessutom ett hus och två affärsverksamheter där.

Under tiden jag inte har uppdaterat bloggen så har jag varit med vännerna och haft kul. 

Jag kom in på Etnologi A på SU och det känns bra. Har sagt det förut. Men nu vet jag också vad jag ska göra om det inte löser sig med min hemkomst. 

Känslan av att ha sett Kanye West är bra!

Häromdagen var jag med Mr. Elfström och Miss. Bergqvist och badade i sjön. Jag tycker om att bada i sjöar mer än pooler. Vi spelade ett spel som är en blandning av kubb och bowling som heter Mölki. Och Miss. Bergqvist vann både gångerna... =(

Sen har jag även badat i poolen här i Vallentuna. Varit med vännerna där som spelat beachvolley medan jag badar. Philip, min systers son. Haha, finns inget renare hjärta än det han har. 

Jag är klar med min uppgift som handlar om Fastan inom Kristendomen. Jag lovade ju att jag skulle vara klar innan Syrien och nu är jag det. Avslutningen kändes bra. Det fanns ord jag inte kände igen och inte kunde men texten kommer att redigeras!

Igår var jag "ute" med några vänner. Stället var litet, låg på någon gata vid Vasastan och hade skön musik. Och det är egentligen mina två enda krav, skön musik och utrymme att dansa på. Man flyter in i sin egna värld när man dansar...

Imorgon är det söndag? Klagomål? Skulle inte tro det, inte ens om det regnar. Ni vet, hemligheten är att lämna söndagen oplanerad och sedan göra det som faller in, det man känner för i stunden, då kan det inte bli fel.

Nu kommer jag att inte uppdatera förrän nästa vecka, så ni vet!

74. Lake

Oj oj oj oj. Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat mig sedan i lördags. Det är ingenting men det känns som evigheter. 

Häromdagen så hade jag en klump i magen. Och den här klumpen har jag fått förut, den kändes bekant. Och jag har nu sett ett sammanbindande moment vid dessa "klumpar" när allt känns dåligt. Det är när jag umgåtts med vissa människor som jag får denna klump. Och det är konstigt, för de är mina vänner men att jag fortfarande får den känslan, vet inte...

Iallafall. Förra veckan fick jag ett samtal som drog mig tillbaka. Jag tycker inte om när folk från förr behöver ens hjälp nu. Men en medmänniska som man är så ställer man upp.

I lördags så träffade jag Miss. Edenbro som nyligen kommit hem från USA. Längesen vi sågs och vi hade mycket att prata om! 

Sen så var det födelsedagskalas hos Mr. Abdalii i Miss. Cuellars ära. Vi hade trevligt och åt god mat, spelade spel och pratade!

Sen kom söndagen. Sedan juni 08 så har jag missat kyrkan på söndagar två gånger, ena gången när jag var i Egypten (jag åkte till en kyrka bredvid hotellet) och nu i söndags när jag var i London. Söndagar, de är perfekta dagar för mig känns det som. Min kropp är på en annan emotionell nivå vilket gör mig till en, jag vet inte, men söndagar är min favoritdag. Jag umgås med familjen, går till kyrkan och sen på kvällen umgås med vänner. Jag gör sånt jag älskar på söndagar.

Igår så var jag på middag med mina två bröder och systrarna L, och jag måste säga att det var första gången jag tyckte om indisk mat. Chicken Tikken Butter Masala. HA!

Idag så sov jag över hos min bror i stan, och det var läskigt, Jag har aldrig tyckt om att sova hos vänner eller syskon, min säng är min säng. Dock var det skönt att jag bara behövde vakna 30 minuter innan jobbet, och inte 150 minuter som man måste göra i Vallentuna, Behövde inte dock arbeta så länge!

Träffade två gamla klasskamrater, Miss. W-M och Miss. Kågestam. Vi tog en kaffe på Söder och hade en väldigt trevlig pratstund! Sedan så skiljdes vi åt och jag åkte till killarna vid Sveavägen. Vi gick runt i butiker och kollade lite. Jag köpte två par tygskor som var nedsatta 50 %. 

När jag kom hem och visade min mamma sa hon: Vem går och köper två likadana skor?
Och jag svarade glatt tillbaka: Det är inte samma storlek. =)...

Efter det så åkte vi till Gröna Lund för att vinna lite priser! =)

Sen på kvällen var vi hos Mr. P-B och grillade, lyssnade på musik och bara tog det lugnt! Det var skönt! =)

Juste, fick beskedet om första antagningsrundan, jag blev antagen till Etnologi A på SU. Inte det jag hade siktat in på, men det är närmare, nästan lika kul och ett allmänt bättre alternativ för mig, då det är ett ämne som jag kan flytande i sömnen, nästan.
Måste bara klargöra en sak för mig/några om min syn på en blogg...

För 2.5 år sedan startade jag min första blogg. Det var innan studenten och jag kände att jag hade mycket att berätta. Jag tänkte på en dagbok, men att skriva för hand har aldrig varit min grej (jag kan inte ens själv läsa vad jag skrivit). En blogg? Varför inte. Jag startade en som jag hade från Mars 07 - September 07 då jag bytte till ett nytt namn och fokuserade mycket på min Italien-resa. Den hade jag från September 07 . Mars 09. När jag kom hem därifrån var det ganska tomt i hjärnan, sen hände olyckan och sen så startade jag igen, sakta men säkert. 

När jag om 4-5 år går in på mina bloggar igen och läser så kommer jag att minnas mycket, det är som memoarer. 

Sen i våras när vi var hemma hos Mr. P-B i Västerås, kände jag att det var dags för en omstart. En ny blogg, fräschare, renare, enklare, roligare och mycket annat. 

Så för mig är alltså en blogg som en dagbok, men den är officiell. Inget komplicerat, och inget jag har emot. 

73. =(

Jag har sett livstecken! 

Igår så var jag på premiären av Brüno. Och jag måste säga att den var riktigt dålig. Den far jobbig för ögonen, visst men skrattade ibland men jag ville se en film, inte något annat... Så om folk frågar mig, Borat vs. Brüno så har vi en självklar vinnare. 

Idag ska jag på en födelsedag och den här vännen frågar mig om nånting som jag inte vill. Ledsen att jag inte uppdaterar bloggen så ofta men jag har också sommarlov, när jag inte uppdaterar bloggen. 

Vad skulle passa bättre än en sistaminuten med en god vän från gymnasiet nu? Ingenting, det skulle vara så skönt!

 Men varför jag inte får åka är för att om 14 dagar sitter jag i ett plan, på väg till mitt hemland, för att vara där i 42 dagar. Min mamma anser att min kropp behöver vila, speciellt nu när jag kom från London. Allt jag vill göra är att, äta god mat, sola, bada och bara vara! =(...


72. ALLT/London

Wow, jag vet inte var jag ska börja! Onsdagen innan jag åkte till London så såg jag på Ice Age 3 3D med Miss. Makdesi och några barn. Och wow vilken upplevelse, 3D. Det var som en helt ny film tycker jag.
På fredagen var jag bjuden på kalas hemma hos Mr. Shammas. Vi åt mat, drack och pratade om livet och allt annat. Finns inte något bättre än det egentligen. Att vara hemma hos någon och bara ta det lugnt.
Idag var jag med i Aftonbladet. Höll Allsång på Sergels Torg för Michael Jackson. 8/7/09

Sen på lördagen så var det ju dags! Att få se Kanye West. En av mina drömmar. Jag vet inte varför, men sedan barnsben har jag inte tyckt om England och Tyskland, vet inte varför men kanske för att de har ett land. Och jag hade rätt, fick inga bra vibbar från London och England. Men sen på kvällen, när Kanye West kom fram, wow. Han infriade alla mina förväntningar.
- Har du sett Michael Jackson?
- Nej, jag skulle se honom i höst, i London.
- Det måste vara tungt.
- Det är därför jag gråter till sömns varje kväll. 

En diskussion två människor emellan på bussen och jag känner hans medlidande. Att se MJ är något helt annat. Det var därför jag var tvungen att se Kanye West.

Och nu när jag är hemma och har uppnått en av mina drömmar, tackar jag Gud. Jag tackar Gud för allt. Ibland så brukar jag ta fram gästboken från sjukhuset, den tiden när jag låg i koma och ni kunde skriva i den. Jag gråter varje gång och tackar Gud för där jag är idag.

Jag är även tacksam över att jag inte åkte till Roskilde.

Jag har tänkt på vilken låt jag ska lägga upp här från konserten, varenda låt gjorde mig speechless. Men de här två är de folket/jag sjunger minst i.

Kanye West - Love Lockdown (Älskar slutet)


Kanye West - Heartless (Avslutet på denna sång är bland de finaste jag vet)


Tack!

71. KW

                                                       

70. Heezy

Fullfölj era drömmar. Släpp dagarna och fånga drömmarna. Har ni någonsin tänkt på det? Vem vill fånga dagen? Jag vill fånga mina drömmar!

(Det här är en av dem!)


Nu när man ska skriva om sig själv försvinner allt, inget vill skrivas. Saker som jag skriver nu kanske jag har skrivit förut, men, here is my Kanye West-story:

Det var 2004 och Dilated People hade släppt ut en ny singel, This Way. Det var ett samarbete mellan dem och Louis Vuitton-fotomodell, Kanye West. Killen som hade producerat andra artister gav sig nu ut på en ny marknad och när jag hörde hans vers, visste jag att det var killen. Killen som skulle erövra sin bransch. 

Min kärlek till honom växte med tiden och jag kommer ihåg hur jag hösten/vintern 07 fick reda på att hans mamma hade dött och att hans fästmö lämnat honom, sa: "Kanye West kommer att släppa ett album med bara känslor". Och 1 år senare hade han släppt 808s & Heartbreaks. Haha! Lyssnar på lyricsen så handlar låtarna bara om 3 personer denna gång, hans mamma, hans gamla fästmö och honom. 

Kanye West har släppt ut fyra album:

1. The College Dropout
2: Late Registration
3. Graduation
4. 808s & Heartbreks

Och jag rankar dem som bra, bättre, bäst och # 1. Varje gång jag lyssnar på 808s & Heartbreaks så blir jag speechless varje gång. Han kan inte överträffa sig själv nu. Det finns 12 spår i den skivan och när varje låt börjar så tappar jag andan. Det är så mycket känsla och passion i det han gör. 

Kanye West är mer än bara en nutida artist. Visst, jag lyssnar på mycket annan musik inom samma genre men jag har insett att Kanye West använder sitt hjärta och sin hjärna, det gör inte många andra. 

Jag har länge tänkt på vilken låt jag ska välja som favorit. Men som sagt, det finns för många. Jag skriver ner några av titlarna bara:

Spaceship, Never Let Me Down, Through The Wire, Family Business, Heard 'Em Say, Touch The Sky, Roses, Bring Me Down, Hey Mama, Diamonds From Sierra Leone, Champion, Stronger, I Wonder, Good Life, Can't Tell Me Nothing, Barry Bonds, Flashing Lights, Everything I Am, The Glory, Homecoming, Big Brother, Welcome To Heartbreak, Heartless, Amazing, Love Lockdown, Street Lights, See You In My Nightmares, Coldest Winter. 

Där har vi några av mina favoriter! Men det finns många fler, många låtar där han sjunger en vers bara men som räcker gott och väl. Men de här låtarna är från hans skivor. Lyssna på dem!

Det finns en låt jag inte nämnt medvetet. Den här låten var en storfavorit i  början men sen så svalnade det av. Men sen när jag såg det här klippet inser jag varför jag tycker om honom och låten! TITTA!!!!

Kanye West - Jesus Walks 



69. Ceezy

Claudio Andres Rojas Flores - Mr. R-F - Ceezy

Killen jag varit vän med längst. Killen som sa till sin mamma: "Jag har fått en ny mörk vän" när han träffade mig för första gången. Killen som känns som en lillebror. Killen som tycker att sömn är prio # 1 i livet. Killen som älskar fotboll mer än livet. Killen som... Ni förstår. Det finns mycket att säga här men jag ska inte säga så mycket. Jag har aldrig varit utomlands med Ceezy trots att vi har varit vänner längst. Ceezy är också känd för andra saker som, fotboll, att alltid tveka, att alltid säga nej, nej jag skoja. Men för er som vet, ni vet!

Hans Kanye West-historia känner jag faktiskt inte till så bra. Har tyckt om Kanye West väldigt mycket men jag tror hans kärlek för honom tog fart när jag och han såg Kanye West framföra en snippet av Heartless i September 08. Vi diskuterade förut om Kanye West i Roskilde men då tvekade många men nu i Lonndon så har de ingen anledning att tveka.  

Hans favorit-Kanye West-låt:

Kanye West - Last Call

Favoritcitat från låten: 

"I could let these dreamkillers kill my self-esteem or use my arrogance as a steam to power my dreams"



Ceezy till höger på bilden. Han skojar bara!

"Min mamma gav mig ingen bror, men Gud gav mig dig"

68. Meezy

Miguel Angel Ponce-Bonazzi - Mr. P-B - Meezy

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på den här personen. Finns så mycket att säga men ändå så lite. Vi har nu varit kompisar i många år och känner varandra väl. Musik har alltid varit en del av hans liv, och när man är hemma hos Meezy kan man alltid förvänta sig det senaste inom musiken. Han har sedan några år tillbaka börjat studera i Västerås men vi ser honom ibland på helgerna, så det märks inte av. Meezy har alltid varit den blygaste men det har ändrats lite den senaste tiden, på alla sätt. Meezy har varit i Milano med mig!

Varför han följer med till London? Jag vet inte, har inte frågat riktigt. Men min teori är den att han alltid har tyckt om musik och Kanyes genre har han gillat mer än de andra. Capisci?

Hans favorit-Kanye West-låt:

Kanye West featuring Kid Cudi - Welcome To Heartbreak

Favoritcitat från låten: "Chased the good-life, all my life long, Look back on my life, all my life gone, Where did I go wrong?"



Meezy till höger i bilden. På Piazza Duomo i Milano.

67. Reezy

Jag sa ju i förra inlägget att jag ska presentera oss som ska till London och se Kanye West. Här kommer nu första personen i gruppen.

Ramin Kerstghar - Mr. Kerstghar - Reezy

Grabben med så många låtar i huvudet. Nej, men den här killen har varit en DJ sedan barnsben och det har varit en passion för honom att få oss att dansa. I början var det mycket Hip Hop & RNB som gällde men nu har han mycket av allt och brukar spela på orientaliska fester också. Han tog studenten samma år som mig och har sedan dess upplevt Milano och Egypten med mig! ::.... Nej men ni förstår nog. En skön kille som kan mycket om lite. Han har alltid de senaste låtarna och tycker att jag är ute och cyklar när jag nämner mina "nya" låtar. 

Historien om varför han följer med till London och ser Kanye kan jag inte riktigt. Men han har alltid varit ett stort fan av musik och Kanye West är ju enligt mig # 1. Men jag vet inte.

Hans favorit-Kanye West-låt:

Kanye West - Can´t Tell me Nothing
(Det är min favoritlåt. Det blev hans efter filmen Baksmällan.)

Hans favoritcitat från låten:

"I feel the pressure under more scrutiny And what I do; act more stupidly. 
Bought more jewelry, more Louis V
My momma couldn't get through to me"



Hans hyllningslåt från några kändisar. Helt okej! 



66.  x 2

Det här kommer bli ett långt inlägg!

Söndag:

Dagen har faktiskt varit ganska skön men sen när jag kom hem från kyrkan kommunalt så var jag redo, psykiskt att åka båt med BS-Cruises (Bröderna Safar) för första gången. Hela vägen hem tänkte jag på att bada i en sjö. Jag älskar att bada i öppet vatten, det är skönt! Kommer hem, och paaah, de är inte här. De hade redan åkt. Får ta det nu i veckan iställlet. =(...

Efter att ha varit i kyrkan så åkte jag in till staden för att arbeta hos min bror. Åkte in med en av många Miss. Safar och jag tycker synd om henne lite. I alla fall, blev avsläppt på Söder och såg cyklarna! Tog en cykel och cyklade till Centralen för att få höra att jag inte behövde arbeta idag. Det gjorde inget.

Tog cykeln till Sergel och SF för att köpa biljetter till onsdagens premiär av Ice Age 3. Efter att ha köpt dem så cyklade jag till KTH för att lämna cykeln och ta tunnelbanan.

När jag åkte nerför Kungsgatan lyssnade jag på John Legend - Everybody Knows. Och wow, jag har alltid blivit glad av den låten men nu var det en helt annan känsla =).

Kom till Danderyd och kände för att lyssna på lite arabiska på vägen hem. Första låten var en dabke-låt och det blev totalt 2 stycken dabke-låtar, sen var jag hemma! Och folk frågar mig varför jag har dem på min iPod? Hahahaha! =)

Sedan så frågade Miss. Kayrouz om jag ville följa med till centrum och jag svarade ja. Det var fint väder och jag vill inte vara inomhus. Väl tillbaka satte vi oss på gården och pratade om allt! Rolig tjej! Sen kom Mr. Abazi också och vi pratade om mycket...

Sen på kvällen ville Miss. Cuellar ta en promenad. Vid Sörgården råkade vi stöta på min syster som insisterade på att vi skulle hem till dem och dricka te. Okej! Efter två timmar där fick det vara nog tyckte jag. 

Måndag: 

Idag har det varit en rolig dag. Jag hade tänkt att arbeta mellan 10-17 men det blir inte som man planerat ibland. Slutade vid 18.30 och fick skynda till Hötorget för att jag skulle hinna köpa mina bär! Sen så träffade jag Miss. Cuellar. Hon hade föreslagit en picknick på Rålambshovsparken, jag sa okej för jag ville till vilket pris som helst bada. Jag har inte badat i svenskt vatten sedan sommaren 2007. Det var kallt men skönt!

Tog en taxi hem sen, var helt slut i kroppen.

Väl hemma, vid kvällen, samlades Mr. R-F, Miss. R-F, Miss. Widerström, Mr. Mafi, Mr. P-B, min bror och jag. Vi pratade, skojade och hade kul! Och vi drack gott te som JAG hade gjort. 


Så ser mitt hjärta ut just nu.

g

Chocken med MJ har inte lagt sig än men det blir bättre hela tiden, speciellt nu, när jag måste börja fokusera på London och Kanye West. 

Häromdagen när jag satt på bussen fick jag en snilleblixt. Vi killar som ska åka till London ska/måste (enligt mig) ha ett "Kanye"-smeknamn innan vi åker. Och nu tänkte jag presentera oss fyra killar i ett eget blogginlägg. (Kanye West kallas för Yeezy)

Claudio Rojas Flores = Mr. R-F = Ceezy
Miguel Ponce Bonazzi = Mr, P-B = Meezy
Ramin Kerstghar = Mr. K = Reezy
Hanna J. Safar = Mr. Safar = Heezy

Kanye West - Streetlights...... Vilken bra låt och en bra video!


65. Magic

Idag har det varit en härlig dag faktiskt!

Kom till jobbet och fick utföra det fysiska arbetet som krävs i början, men det gjorde inget. Arbetet var lugnt idag trots det fina vädret. 

Efter jobbet åkte jag till akuten med min storebror som hade skurit sig tidigare under dagen men nu fick ont. Ett skära sig på jobbet är ett tecken på amatörskap! Som tur är har jag inte gjort det ännu. 

Efter det bar det av till en förort nära flygplatsen (Upplands Väsby) och vi hade en grillkväll hos min andra storebror. Grannarna hade också en grillkväll bredvid, och det var det bästa med hela saken, flygplanen som flög över, god mat, familjen, alla barn och så musiken bredvid. Michael Jackson. WOW... 

Jag tackar Gud för att jag inte följde med till Västerås. Visst, det kanske inte hade hänt något, men man vet aldrig. 

Har bara lyssnat på MJ sen dödsbeskedet, känns hemskt.

I min kyrka har man svarta kläder på sig när någon "related" går bort. Och jag ska ha det imorgon. För Michael Jackson var mer än bara EN artist för mig. Ingen kommer att komma upp till hans nivå.

En av mina favoritlåtar. Spelades live i Göteborg 1997!



 "Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ" 
(Mark 8:36)


64. MICHAEL JACKSON PART II

Igår så övertrasserades min mobil. Jag försökte slå på den en gång men när det inte gick så gick jag och la mig. Där låg jag i sängen och tänkte på livet. Jag vet inte varför men MJ kändes som en familjemedlem. Går inte att beskriva men det kändes som det. Där låg jag i sängen. Kunde inte vara vaken och kunde inte somna. 

Ni vet, när jag fick första sms:et av Mr. R-F såg jag det som ett skämt. Ignorerade allt han skrev. Men efter det andra och tredje visste jag att det var sanningen.

När jag vaknade gick jag ned för trapporna och vinglade lite, nyvaken som jag var. Men min mamma såg att det inte var vanliga steg och frågade vad som hade hänt. 

På väg till jobbet, innan jag gick utanför huset så bytte jag från Kanye Wests spel-lista till MJ:s, tittade upp mot himlen, gjorde tre korstecken, tackade Gud för dagen och började gå. 

Där gick jag, förbi ålderdomshemmet, förbi vårdcentralen. förbi mitt drömhus, förbi det gula huset, förbi en lång raksträcka och så var jag framme vid bussen. Jag visste inte riktigt VAD jag skulle tänka på. 

En bit på vägen sittandes på bussen lyssnar jag på låten som spelas. Det här var sjukt. Jag har många MJ favoriter och de här 7 finns bland mina top20:
1. Man in the Mirror
2. You rock my World
3.  The way you make me feel
4. Heal the World
5. We are the world
6. They don´t care about us
7. Who is it
(De var de första sju låtarna som spelades)

Då började jag tänka på att det han sa förut stämde, This is it. Det räcker, det här är slutet. Jag vet inte. Jag fick i alla fall en ny känsla där på bussen och det var nog att han innerst inne ville att vi skulle vara glada, allihopa. För jag blev glad.

Hursomhelst, väl framme vid jobbet fick jag några samtal och ett rykte om en minnesstund vid Sergels Torg hade spridit sig. Väl där undersökte jag saken. Gick fram till en folksamling, och jag, lyckade förväxla en kaffekö med en minnesstund. Haha, efteråt visste skrattet inga gränser. Jag tror att MJ vill att vi ska vara glada.



Efter jobbet gick jag mot PUB-huset för att undersöka min klocka.

Sedan valde jag att köpa lite frukt för att äta på bussen.

Min röda jättefina klocka?

Frukt är godis!

-

MJ

63. MICHAEL JACKSON

OJOJOJOJOJOJOJOJ. DET FINNS INGA ORD. Den största av största har dött, 50 år gammal. =´(.

Jag vill skriva så mycket mer men jag kan inte. Jag har haft en toppen dag tills nyss, när jag fick beskedet. Efter det försökte jag svara på två-tre sms när min mobil plötsligt dog, och det var inte för lite batteri. =´(

Allt har varit bra, det här kan inte bara hända. Inte en sommar av lycka. Inte en sommar då jag ska få se Kanye West  #1. 
Inte den här sommaren =´(.
Det finns mycket jag vill skiva men signalerna från hjärnan når inte nerverna därute i mina fingertoppar, jag känner mig paralyserad.

Folk säger att det inte är bekräftat än? Det är bekräftat i mitt hjärta, och det räcker. Rykten om ens död uppstår inte, de händer.

Jag sitter inne på Spotify och lyssnar på musik. För första gången jag använder den här programvaran på MJ. Och jag kan låt efter låt. Jag börjar inse att vi växte upp med honom. Sedan tidigt 90-tal visste jag vem det var. Och efter det har han aldrig försvunnit, inte ens när han har försvunnit. 

Men jag har börjat tänka på en sak, Micheal Jackson är odödlig i mitt hjärta. Den här sommaren kommer jag att se Kanye West i London och han är # 1, ja, men Michael Jackson behövde aldrig ett nummer. Han hade mitt hjärta.

BÄSTA DANSEN


BÄSTA LÅTEN


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0