Mr. Safar - En Hjärna & Ett Hjärta

Augusti: Av alla har jag fått höra att jag kommer att åka under den varmaste tiden på året, Augusti-månad. Jag kommer inte att kunna gå ut förrän sju-åtta på kvällen, då det är för varmt under dagen. 

Känslor: Som sagt, de är endast positiva. Senast jag gjorde en liknande resa var Italien 07, och nu är det dags igen. Sedan December 07 har jag varit utomlands i tio dagar sammanlagt. Och det är inte bra för mitt hjärta. Jag behöver den här resan. Jag måste få komma bort från mina vänner, mina släktingar, min familj och ni andra. Jag måste få komma bort, så att den här "övervakningen" släpper ett tag, eller tas över från andra. Japp, det är så jag känner mig nu för tiden, "övervakad". Men det är så. Och folk frågar mig varför jag är paranoid? Haha...

Dagbok: Haha, ni läste rätt. Jag funderar på att ha en dagbok under min resa så att ni får en inblick i hur jag lever där. Vi får se hur det blir med det.

Mat: Mitt största problem därborta. En stor passion jag har är mat och trots att jag är väldigt kräsen så lyckades jag gå upp 10 kg förra gången. Det får absolut inte hända igen. Förra gången var det från 75 kg till 85 kg.... 92 kg till 102 kg? Ha aha haha...

Böcker: Just nu håller jag på med ett experiment som ska testa min hjärna. Så jag läser inte något just nu. Men jag ska ta med Alkemisten. En bok jag aldrig tröttnar på. Den andra boken har jag där.

Foton: Som ni/jag vet så har jag inget emot kameror men jag gillar inte att ta foton. Jag kommer att ha med mig en kamera men vi får se hur aktiv den är. Jag hoppas att den är aktiv, det är ju minnen för livet.

Minnen: Jag har bara positiva minnen därifrån, konstigt nog. Många andra ungdomar tycker inte om Syrien, men jag har flera anledningar att tycka om det. Min bror är en malfono (ledare) för scoutkåren som tillhör kyrkan. Och vart annat år så åker de på ett mochaiam (12dagars-läger) runtom i Syrien. Förra gången jag var där så åkte vi på ett sådant och det är dags igen.

Turkiet: Återigen ska jag åka på ett 4dagars-läger med kishaf (scouterna) till Turkiet och ett heligt kloster som ligger i Turabdin. Eftersom jag är född i Syrien men inte har något medborgarskap längre är det krångligare och vi har ansökt om tillstånd om att få åka dit, men det kanske kommer när jag är där.

Qamishli: En av städerna i mitt hjärta. Information från Wikipedia. "Kamishly är en stad i nordöstra Syrien, vid gränsen till Turkiet och Turabdin, med cirka 90 000 invånare. Staden ligger i provinsen Gazira. Invånarna är främst kurder och assyrier/syrianer, med inslag av armenier och araber. Kamishly byggdes 1926 som en järnvägsstation på vägen till Tartous. Idag är majoriteten kurder, då många assyrier/syrianer emigrerat till Europa, främst Tyskland och Sverige. Kamishly är en varm stad; temperaturen varierar mellan 35 och 50 grader Celsius. Staden ligger ca 100 kilometer från al-Hassake.". De skriver Kamishly men jag skriver Qamishli, skönare att skriva. 

Information om Syrien: Syrien har 19 miljoner invånare. Det officiella språket är arabiska men jag kan prata både arabiska och syrianska. Mina föräldrar kan även kurdiska för att det är en stad med många kurder, sen deras tid. Huvudstaden heter Damaskus och är världens äldsta huvudstad med 4000 år gammal historia. Våran president heter Bashar Al-Assad som tog över från sin far vid dennes död. Självständigthet från fransmännen fick vi 1944 och erkända blev man 1947. Den största sjön heter Himssjön och den längsta floden heter Eufrat som många borde känna till.

Bilder:

 

Flaggan!

 

Välkommen till min födelsestad...

Kyrkan i min by, Ein Wardo (Blommans öga) 

Kyrkan jag döptes i!

Marknad...

Karta över Syrien:

Man kan se min hemstad vid den nordöstra delen. Vi kommer att landa i Aleppo (Halab) och sedan sitta i en buss i 6-7 timmar. Förra året köpte min familj ett hus vid kusten. Lång resa. 

Jan Karat - Mdalalty