64. MICHAEL JACKSON PART II

Igår så övertrasserades min mobil. Jag försökte slå på den en gång men när det inte gick så gick jag och la mig. Där låg jag i sängen och tänkte på livet. Jag vet inte varför men MJ kändes som en familjemedlem. Går inte att beskriva men det kändes som det. Där låg jag i sängen. Kunde inte vara vaken och kunde inte somna. 

Ni vet, när jag fick första sms:et av Mr. R-F såg jag det som ett skämt. Ignorerade allt han skrev. Men efter det andra och tredje visste jag att det var sanningen.

När jag vaknade gick jag ned för trapporna och vinglade lite, nyvaken som jag var. Men min mamma såg att det inte var vanliga steg och frågade vad som hade hänt. 

På väg till jobbet, innan jag gick utanför huset så bytte jag från Kanye Wests spel-lista till MJ:s, tittade upp mot himlen, gjorde tre korstecken, tackade Gud för dagen och började gå. 

Där gick jag, förbi ålderdomshemmet, förbi vårdcentralen. förbi mitt drömhus, förbi det gula huset, förbi en lång raksträcka och så var jag framme vid bussen. Jag visste inte riktigt VAD jag skulle tänka på. 

En bit på vägen sittandes på bussen lyssnar jag på låten som spelas. Det här var sjukt. Jag har många MJ favoriter och de här 7 finns bland mina top20:
1. Man in the Mirror
2. You rock my World
3.  The way you make me feel
4. Heal the World
5. We are the world
6. They don´t care about us
7. Who is it
(De var de första sju låtarna som spelades)

Då började jag tänka på att det han sa förut stämde, This is it. Det räcker, det här är slutet. Jag vet inte. Jag fick i alla fall en ny känsla där på bussen och det var nog att han innerst inne ville att vi skulle vara glada, allihopa. För jag blev glad.

Hursomhelst, väl framme vid jobbet fick jag några samtal och ett rykte om en minnesstund vid Sergels Torg hade spridit sig. Väl där undersökte jag saken. Gick fram till en folksamling, och jag, lyckade förväxla en kaffekö med en minnesstund. Haha, efteråt visste skrattet inga gränser. Jag tror att MJ vill att vi ska vara glada.



Efter jobbet gick jag mot PUB-huset för att undersöka min klocka.

Sedan valde jag att köpa lite frukt för att äta på bussen.

Min röda jättefina klocka?

Frukt är godis!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0